Jag heter Ida-Linn Lundholm och är 29 år gammal. För ganska exakt 25 år sedan var jag och min familj på semester i Orlando där vi skulle på en alligatorsafari, till häst. Ingen i min familj har verken hästvana eller intresse, jag var på tok för liten för att få rida, men efter mycket om och men fick jag sitta framför en guide på hästryggen. Sedan dess har jag inte velat göra annat än att rida eller hålla på med hästar.

Jag började på ridskola en gång i veckan på Kungsbacka Ridklubb. Hemma ritade jag hästar, läste om utrustning, hästraser, färger och allt annat som hade med hästar att göra.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 4 år gammal. Då flyttade jag och min mamma till Norge där jag fortsatte på ridskola, först med shetlandsponnyer och sedan stora hästar. Jag började hjälpa till i stallet med allt från fodring och mockning till sadling, in o utsläpp och med tiden helg- och sommarjobb. Så länge jag kan minnas har all min lediga tid gått till att vara i stallet, jag har alltid vetat att min dröm och mål är att leva av att jobba med hästar och rida, tävla på högsta nivå och rida mästerskap.

Utan stark ekonomi hemifrån eller hästkunnskap i familjen, men med ett enormt stöd att följa min dröm, bestämde jag mig tidigt för att satsa på en ryttarkarriär och ett liv med hästar. Jag visste att min väg till toppen kommer att vara lång och jag kommer behöva bli så duktig på att rida olika hästar och utbilda dom att folk är villiga att betala mig för att göra just det, och få tag i hästar genom sponsorer, jobb och samarbeten. Jag red så mycket jag kunde på alla möjliga hästar under mina tonår, tävlade litegrann men på låg nivå.

Efter 1 år i ett utbildnings- och försäljningsstall i Norge ringde min tränare Marit Delebekk till Jan Brink som en referens till mig för att kolla om det fanns någon möjlighet för mig att komma till Tullstorp och jobba. Vi hade inga anspråk på en ridtjänst, få in foten var mitt fokus. Efter ett möte men Jan under NBC i Drammen sommaren 2010 packade jag mina saker och flyttade till Tullstorp. Jag fick börja rida ganska fort. Jan såg en talang i mig och i en kombination av hårt arbete och vilja att hela tiden bli bättre, och att Jan har gett mig ansvar, möjligheter, vägledning och träning har det som från början var en möjlighet att komma till gården och kanske rida, utvecklats till att jag idag lever i det som en gång var min dröm.

Jag minns tydligt alla gånger jag suttit på läktaren under Göteborg Horse Show och drömt om att en gång få vara en av dom som tävlar där och lever livet som professionell ryttare med allt vad det innebär. Jan har varit en förebild för mig så länge jag kan minnas, jag har hans autograf på en idolbild från tidigt 2000-tal. Samma med Kyra Kyrklund, en enorm förebild och legend för mig. Hade någon sagt att jag skulle få vara en del av Knytkalaset, träna med Kyra, få titta på, lära känna och inspireras av knytkalasets medlemmar, som anställd beridare på Tullstorp och genom det ha allt detta på hemmaplan, hade jag med all säkerhet inte trott att personen i fråga var riktigt klok. Min väg dit jag är idag har varit rätt väg för mig, och jag känner att jag skapar exakt den häst-historia jag alltid vela skriva genom min vardag och genom mina planer, mål och drömmar för framtiden.